Märke
För härliga bilder!
Dressyr
Gose gubben!
2. När & varför jag började rida
Men jag red även ponny då och då under dessa år, mest finaste Atlet<3 Kommer skriva om honom i ett inlägg snart.
Men varför rider jag då? Jo, för att det är underbart. Jag ljuger inte om jag säger att ridningen är det jag lever för faktiskt. När det är måndag och man pallar inte med livet så tänker jag, men imorrn då får jag rida! Sen på lördag får jag rida igen! Osv.. Jag tycker det är en sådan himla speciell och verkligen cool sport, banden och kontakten man får mellan hästar, känslan när man rider och det bara går så himla bra, man är som ett med hästen - den känslan går inte att beskrivas! Och det är den som är så himla underbar. Att lära känna en häst, att få en häst att på en, att verkligen känna att den har förtroende för en och att man vet att den känner igen en när man kommer och hälsar på den. Asså det är ju bara helt fantastiskt! :D
Jag skulle inte kunna sluta rida, hur många eller långa svackor jag än går igenom eller vad som helst. Jag kommer aldrig sluta rida! När jag är har flyttat hemifrån och har egen inkomst ska jag och mamma köpa en häst, and that is for sure! ;)
Mon Ami
Mon Ami
Titzi
Luxia (fett fult fejs)
Luxia
Egri
Atlet
Atlet (lol kolla tofsen)
Nisse
PUSS
Min bebis
I tisdags så red jag och det gick faktiskt rätt bra! Vi fick tack och lov rida lite självständigt i början av lektionen i skritt och trav. Då passade jag på att böja igenom henne på volter och gasa på lite på fyrkantspåret för att få igång henne. Red även mkt skänkelvikningar i båda varven på diagonalerna och halvt igenom. Hon tycker det är lite jobbigt ibland och tappar lätt farten i dem, men hon blir samtidigt lösgjord av övningen.
Fick säga till med spöt en ordentlig gång bara i början, efter det så lyssnade hon på skänkeln och var duktig!
I traven var hon fin redan från början efter det! Sedan var vi på volterna och det gick faktiskt bra! Vi minskade och ökade volterna. Det var jobbigt att rida på den mindre volten men en ponny framför sig, det blev typ passage -.-
Men sedan var det galopp och som vanligt var jag inte så pigg på det, aslat jag vet. Men jag vet inte, i tisdags så tänkte jag bara att "jo, hon SKA galoppera när jag säger att hon ska galoppera!" Tamejfan :D Och ååh, hon var så duktig i galoppen, till och med glad ibland haha. Hon trängde inte inåt mot mitten och ville bryta av och hon sparkade aldrig bakut när jag försökte skänkla. Var jättenöjd med galoppen! Sen efter det var hon hur fin som helst i traven! Tycker faktiskt att jag var duktig med min hand då faktiskt, tänkte i princip hela tiden "upp, fram och ihop med handen!".
När vi travade av dom hade jag lite långa tyglar, hade liksom inte kontakt med munnen hela tiden - och hon var kvar i en rund men låg form då! Finis!! Sen på slutet tycker hon det är kul att gasa på på långsidorna och det fick hon göra. Haha fan vad det gick, hon var så söt då!! :D
Efter passet kände jag bara att jag ville rida en privatlektion nu haha. Så fin hon är min bejb!
Från en märkestagning i februari tror jag de va. Mamma gör de hårda jobbet höhö =)
Awwwsi<3
En liten snutt från igår som zöta Evelynne filmade (med sin mobil) tihi!
/Julia
Då var man minsann stor!
Igår...
Shit!
Ponnytiden del 2
Lilla Herman! Han ser ut som en shettis med sina 119 cm i mankhöjd men han är ett gotlandsruss. Ett riktigt litet busfrö är han också och det är väl inte så konstigt att han är det eftersom han kom fån Lojsta Hed, vilket är där det går en massa vildruss (på Gotland). Jag fick rida honom mycket när han var ny, och extra busig var han just då. Kommer ihåg att jag inte fick ha långa tyglar på honom, haha. Han var den första jag galopperade på och den första jag hoppade på! Det var även han jag red mitt första Märke 1 på. :) Det var även han jag gjorde ABC-listor om och skickade in till Häst i Väst, typ A: artig, B: busig, osv... Han kommer alltid ha en liten speciellt plats i mitt hjärta.
Lucy
Jag red Lucy, den vita söta lilla ponnyn, ett period. Hon var en av mina favorithästar och om jag inte minns fel så har jag ridit en av mina första privatlektioner på henne. Hon var faktiskt den första hästen som jag upplevde var svår. Hon var stark och springig och Åsa sa hela tiden att jag skulle göra halvhalter, vafan var halvhalter tänkte jag! Haha, detta var 7-8 år sen.
Moulina
Moulina red jag när hon var ny, rätt länge faktiskt, ett år ungefär. Hon kom till ridskolan hösten 2004 och jag var 10 år. Hon var också svår kommer jag ihåg, men inte på vilket sätt. Kommer inte ihåg om hon var seg eller springig! :o Men Moulina var ändå min favorit. Jag ryktade henne mycket eftersom jag på den här tiden var ganska ofta i stallet och det var henne jag julpyntade hos! Jag "tävlade" på henne för första gången, eftersom Märke 1 som jag red på Herman red jag under en lektion. På Moulina red jag då Märke 2 och det gjorde jag två gånger. Ena gången gick helt okej och den andra gången blev jag utesluten eftersom hon gick över staketet, haha. Gud vad ledsen jag var då!
1. (En bild på) favorithästen
Men den speciella hästen som kommer upp i min hjärna är Night Rider. Fina, fina, fina Nisse! Jag kan inte beskriva hur mycket jag saknar den hästen. Den 30 maj i år togs han bort pga av hälta. Skadan satt troligtvis i knät och han blev aldrig bättre. Nisse hjälpte mig att utvecklas, han hjälpte mig att utvecklas inom min ridning och han hjälpte mig att förstå. På så sätt var han viktig och speciell inom min ridutveckling. Han hade också en så himla fin personlighet. Han hade med största sannolikhet tyvärr blivit slagen tidigare i sitt liv och hade väldigt svårt att lita på människor, förståeligt. Det var så himla synd om honom, min lilla älskling!
När han kom till Vällingby lade han öronen bakåt och visade tänderna så fort man kom nära honom. Om ridläraren närmade sig en när man satt på honom så blev han "arg" och nervös, men han var snarare bara rädd.
Jag red honom i drygt ett år. En tid red jag honom båda gångerna som jag rider i veckan, annars red jag honom på lördagarna. Jag tog en paus från att rida honom en gång eftersom jag kände att det inte gick varken upp eller ner, att byta häst skulle kanske hjälpa mig att utvecklas mer på honom. Och det gjorde det!
Efter en tid kände han igen mig, han litade på mig. Och det där är en grej som är så jävla underbart med ridning! Emot slutet tog jag aldrig ut honom från spiltan ut i gången för att göra iordning honom, han visste att jag inte skulle göra honom illa. Han tyckte faktiskt att det var skönt att bli ompysslad sen, det hade han väl inte blivit på riktigt förut.
När han var halt så stog han bara, och var ute i hagen. Då tog jag hand om honom så ofta jag kunde. Det är väääldigt sällan som jag åker upp till stallet när jag inte ska rida, men det gjorde jag då. Åkte dit bara för honom. Han kom liksom fram där under hans sista tid vid liv, hur fin och rar han faktiskt var kom fram och han vågade visa det. Fyfan vad jag saknar honom, jag var inte klar att säga hejdå till honom!
Men en dag när jag var i stallet med mamma en torsdag, när jag ryktade honom, kom Annie fram till mig och sa att han skulle avlivas på måndagen. Och det hade jag känt på mig, han visade ju aldrig någon förbättring då när han var halt. Jag vet inte varför men jag trodde inte jag skulle gråta, men fan vad fel jag hade. Helvete vad jag grät. Jag gick in på toan i stallet och grät - mitt hjärta blödde. Hur skulle jag klara mig utan honom? Och där står han i sin lilla spilta, och vet inte ett skit. Min fina, fina vän skulle dö på måndag, varför just han?
Mamma var också ledsen och grät nästan, han hade ju berört henne också. Och vi pratade om att han hade ju haft det bra i Vällingby, senaste tiden hade han ju förändrats till det bättre och trivdes verkligen. Det lilla som var bra fick man liksom suga i sig.
Snyggingen<3 Han hade gjort sitt. Han var tidigare hopphäst och hoppade uppemot 140 cm och han var 14 år redan när han kom.
Såhär såg det ut första gången jag red honom, december 2009. Jag sög och han var ny.
Han var hög och lång, rörde sig stort och låg på och jag bara fladdrade!
Ett halvår senare.
Vackrast av alla
970101-110530
GRATTIS!!!!!!
Rolf-Göran Bengtsson
tog hem EM-guldet
Det är första gången en svensk vinner guld i EM.
– Att få stå högst upp är något man bara drömt om, sa Bengtsson till TT.
Rolf-Göran Bengtsson hade ett fel i söndagens båda finalomgångar och fick sammanlagt 6,77 fel. Silvret gick till Carsten-Otto Nagel, Tyskland, på Corradina, med 8,69 fel, och trea kom britten Nick Skelton på Carlo på 9,04.
Bengtsson och Ninja La Silla tog silver i OS i Peking 2008.
När tysken Gerco Schröder på Eurocommerce New Orleans rev sista hindret var guldet klart. Bengtsson låg precis utanför pallen inför den sista omgången.
Hade svårt att finna orden
Guldmakaren själv hade svårt att hitta orden efter sin triumf.
– Att få stå högst upp är något man bara drömt om. Detta är målet. Europamästare – det känns helt fantastiskt, sade han.
Bengtssons mamma Elsa fanns på plats i Madrid under sonens guldhoppning.
– Jättekul att hon fick vara med vid ett sådant här tillfälle.
Bengtsson och Ninja La Silla fick inte en enda rivning på söndagen. I sista omgången fick dock Bengtsson ett tidsfel och då återstod tre ryttare.
– Otroligt att det kunde hålla hela vägen. Jag red för att hålla alla hinder uppe, sade han om tidstillägget.
Fler svenskar i topp
Henrik von Eckermann på Coupe de Coeur kom på femte plats att ha gått felfri i de två finalomgångarna på söndagen. Ekipaget fick 10,24 fel.
Henrik von Eckermann sällade sig också till hyllningskören till landslagskollegan Rolf-Göran Bengtsson:
– Om det är någon som är värd det här så är det Rolf-Göran. Han har kämpat hårt i många år och aldrig fått något gratis. Det gör honom extra förtjänt av det här guldet, sade han.
”Känns verkligen i hjärtat”
Malin Baryard-Johnsson gladdes med sin lagkamrat efter EM-guldet i Madrid.
– Det känns verkligen i hjärtat och de är så värda det här båda två, sade Baryard-Johnsson, som kom på 22:a plats på H&M Tornesch 1042.
– Det här är en stor dag för svensk hoppsport. Vi får heller inte glömma att Henrik kom på femte plats.
Helgen
Fina Freddy
Jag har nyss kommit hem från ridningen och jag är rätt trött kan jag säga. Freddy var hur gullig som helst, som vanligt, i spiltan och var godisgrisig. Så himla fin pålle alltså, raraste jag har träffat typ? Står helt blixtstilla med öronen framåt när man spänner sadelgjorden och allt. Aw.
Skritten var bra idag faktiskt. Jag visste vad jag skulle göra, hur jag skulle rida. Vad som är lätt att glömma eller ta för givet att man inte ska göra är att vara på med skänkeln även om hästen är het. Jag jobbade på volter och försökte skåla ur henne i innersidan och tog ledande tygeltag för att böja igenom henne och få henne i en lägre form. Tillslut behövde jag nästan bara krama med innertygeln så sänkte hon sig och ställde sig fint i innervarvet.
Jag pratade med henne mycket och klappade när hon gjorde rätt så att hon skulle förstå att det är bekvämt att vara lägre i formen och inte ha huvudet rätt upp i vädret.
I traven var det svårt. Antingen springer hon på så benen flyger på henne, eller så är hon seg och tränger in mot mitten. Men jag jobbade på samma sätt där som i skritten. På slutet travade hon i en lugn takt och hade en rund och fin hals. Så Freddan var duktig idag och jag är nöjd med ridpasset för att vara henne. Det går framåt och jag hittar ju knapparna på henne mer och mer för varje gång.
Måste fixa bilder på henne hallå!
Tog denna bild (och på alla andra namnskyltarna hos de nyare hästarna) för att komma ihåg födelsedatum och härstamning för att sedan kunna skriva upp det på hemsidan.
Skämt och sido
Vi skiter i förra listan...
...och tar den här istället!
1. En bild på favorithästen
30. Mitt mål med ridning
Vinter, snö, kallt
Hiss
0,5 kg havregryn
0,5 kg rågmjöl (eller annat grovt mjöl)
0,5 l sirap
1. Blanda i de torra råvarorna först. Häll sedan i sirapen.
2. Blanda allt till en klibbig deg.
3. Lägg på bakplåtspapper på en plåt och forma degen med händerna eller m.h.a en sked till centimeter stora kulor (eller längder som du sedan kan skära i mindre bitar).
4. Grädda dom i ugnen i 180 grader i 10-15 min. När de har fått lite färg och yta så är de klara att tas ut.
Det blir hur mycket som helst och räcker jättelänge - asbra! Hästarna älskar verkligen den söta sirapen i godisarna. Evelynne och jag rev morötter och äpple och blandade i degen också för lite extra lyx! ;)
Awesome!
Ponnytiden del 1
Dunte
Lilla Dunte var ett gotlandsruss på 126 cm i mankhöjd och född 1980 och var min första favoritponny. Jag kommer ihåg att han var "kittlig" på rumpan så om man red barbacka fick man passa sig så att man inte hamnade för långt bak för då kunde det hända grejer haha! Men efter en längre tids hälta fick han lämna oss den 10/12 2003. När han var borta så togs ju även hans namnskylt ned och eftersom mamma har skrivit många namnskyltar i stallet så fick jag den, som ett minne.
Cornelius
Cornelius var en söt liten shettis, född 1986, som jag red rätt mycket. Kommer ihåg att han inte var så snäll mot sin ryttare, han försökte emellanåt få av sig den, haha! Så jag var lite rädd för att rida honom när han helt plötsligt kunde bocka och sparka bakut, men tuffing som man var så körde man ju bara på! :D Han avlivades i december 2002.
Linus
Sötaste, raraste och fiiiinaste Linus. Han var så himla go! Han var född 1979 och var ett gotlandsruss, 128 cm i mankhöjd. Han var hur snäll som helst att rida och borsta på. Kommer ihåg en gång när det var rykttävling i stallet och jag fick Linus och han var sååå dammig och smutsig så jag visste redan innan att jag inte skulle vinna, men det gjorde inget. Linus fick flytta från Vällingby ut på landet 2005 för att leva det götta livet som pensionär. Lillgubben blev faktiskt rätt gammal - 29 år. Han dog 2008. Har även hans namnskylt någonstans<3
Transport
Mot stallet
Just nu...
Den 2:a oktober gäller det - klubbtävling! Då ska det tävlas och självklart gör jag det på fiiiinisen Mon Ami<3 Att tänka på då är att hon inte ska bli så stark för då är huvudet uppe i vädret och så vill vi inte ha. Ska tänka extra mycket på min sits, handens och skänkelns position, och inverkan också såklart, men så att man får ett bättre allmänt intryck. :) Förut har jag ba "aaaa jag måste rida noga och komma ihåg vägen!" typ men inte riktigt tänkt på hur jag sitter eller så. Dom poängen vill jag höja!
Nu ska jag äta nåt, uppdaterar efter la escuela! Puss
heeej kraftig hals? *exde*
Dumma händer
Mon Ami var lite seg och stretade emot ett tag, kanske efter en halvtimme började traven bli rätt bra och vi hade ett flow. När det gick bra, när hon var taktmässig och lösgjord så tänkte jag extra mycket på min hand och resten av min kropp, sisten alltså. Försökte att hela tiden tänka "upp, fram och ihop med handen" vilket är min svaghet eller vad man ska säga. Åsa tjatar alltid på min hand. :P Men jag börjar bli bättre, nu när jag typ tänker på den varje sekund liksom.
Något som jag har typ "förstört" eller vad man ska säga i min ridning på Monne är när vi ska trava av hästarna i lättridning. För övrigt är det då hon typ på riktigt kommer igång och travar på asbra, haha, tyyypiskt. Men då så tappar jag stödet hur lätt som helst, jag vet inte vad det är med mig! Jag börjar typ fippla med händerna och då får hon ingen chans till ett stöd från min hand (och skänkel) och då så börjar hon nicka med huvudet och hålla på. Hon är en sådan häst som måste ha ett rätt rejält stöd, inga långa tyglar här inte! Det ska nästan, för att vara ärlig, kännas som att man är lite hård i handen. Då går hon bra och blir säker, lydig och villig att jobba liksom. Men då nuförtiden så på slutet har jag fått för mig att hålla på med händerna och får då lätt lite längre tygel och då släpper hon stödet och börjar nicka. Så gjorde jag aldrig förut! DÅ blir jag lite frustrerad, vilket leder först till att jag håller på ännu mer med handen - vilket inte alls funkar. Då får jag bara typ ta ett andetag och lugna ner mig och sedan använda pyttesmåhjälper (med handen) och vara stilla. Då blir hon fin igen och sänker sig nedåt.
Det är konstigt på det sättet, man vet ju hur man ska göra egentligen, men man gör det inte haha. Jävla händer jag har alltså :D
Han har en bra hand den där Jan Brink ;)
Åka pendeltåååg
Till i höst?
Glenn Glenn Glenn.....
Todays
Sårri för noll uppdatering i helgen och igår men har man varken tid eller ork så äre ingen idé att försöka krysta fram nåt halvdant inlägg, am I right or am I right?
Nu ska jag bara äta lite snabbt och sen kilar jag till stallet. Så skönt (eller oskönt?) att jag kan ha en ursäkt för att inte hinna klart att plugga matte, måste ju åka till ridningen typ en timme efter att jag har kommit hem från skolan. ;)
Blablabla här har ni en jättebra bild på min outfit inför dagens ridpass. Har ingen självutlösare på camen så då fick de bli en att ta kort i en sån här position så alla kläder kommer med, haha! Till detta ska pluttis Monnis ha marinblå fleecelindor!
- En vanlig jacka, asså ingen ridjacka egentligen, Ferrache
- Piké, Forecast
- Ridbyxor, Hac Tac
mhm, aspimpig!
Uppdaterar efter ridpasset!!
Dagens typ outfit
Nu sätter det igång igen!
Idag ska vi som sagt rida eftersom det är tisdag! Kul, och idag ska det bannemig gå bra! Det ska gå så bra att jag kan åtminstone ha lusten att sitta upp på hästen igen. Förra veckan sög så nu är det nya tag som gäller. Hittade en bild på Glenn som jag hoppas(=ska) rida idag.
Suddig.. Men ska se om han vill fångas på en bild idag kanske.
Skyll inte bara på mig!
Lilla Freddan
Nu sitter jag och gör läxor och har jättekul verkligen, älskar läxor, älskar skolan... Fast ne. Idag äre bara läxor som gäller, och så ska jag till min mamma. Lugn men tråkig dag alltså, en äkta söndag!
Igår red jag lille Freddy och det var riktigt svårt. Vi red självständigt hela lektionen, superbra, och jag cik jättemycket hjälp av Åsa vilket ju och så var bra. Hon ägna kanske 40 minuter på lektionen åt mig, haha jag skojar inte. Freddy var som vanligt stressad och nervös så fort jag satte mig upp på ryggen. Hela lektionen gick åt att få henne lugn och taktmässig och få henne att söka sig neråt och slappna av helt enkelt. Jag jobbade henne rätt länge i skritt, kanske 25 minuter och sedan travade jag, hela tiden med samma mål att få henne lugn. Jag red henne på en mindre volt tills hon av sig själv var stadig nog att söka sig ut på voltspåret och inte bara sprang iväg från en eller inte tog mina ytterhjälper utan bara banade ut från voltens öppna sida. Vissa stunder var hon jätteduktig och hade en bra trav och sökte sig nedåt och slappnade av men rätt som det var var det som bortkastat typ. Då fick jag "börja om" och hjälpa henne dit och böja igenom och vara på med innerskänkeln. Jag skulle tänka "banan" sa Åsa, och när jag kom till de stunderna då hon slappnade av så skulle jag "vara tyst", dvs. vara stilla och ihop med handen och inte vara lika på med innerskänkeln.
Jag var helt slut efteråt; det var varmt, jag var snorig som en bäver, Åsa var på mig i princip hela tiden och det var svårt. Men vi fortsätter, jag vill inte ge upp! De e ju faktiskt synd om henne, så nervös och stressad, livrädd för att göra fel och har nog aldrig kunnat lita på någon. Hon är ju liksom förstörd och nu måste man försöka få henne någorlunda hel igen, så hon kan lita på ryttaren igen.
Enda bilden jag har på sötisen.
OJ
Sent
GE MIG!
När jag var liten
Kasst
Igår var det inte kul att rida. Tycker verkligen att vår grupp ska kunna klara av att rida självständigt med bättre och svårare övningar, om man tänker på gruppens benämning, men inte om man tänker på vilka som rider i gruppen. Att rida på en volt, skritta trava och galoppera där efter varandra tycker jag att vi är förbi. Att rida självständigt tycker jag att vi alltid ska få göra i början, och ibland även hela lektionen. Om man rider självständigt gör man de övningar de man känner att en själv och hästen klarar av och gör det också i sin egen takt. Att rida på volt sådär är inte bra. T.ex. om jag känner att jag måste ta igenom min häst mer i trav och få henne mer avslappnad så vill ju jag givetvis inte galoppera än. Men när vi red som vi gjorde igår så "måste" man ju det. Det spelar då liksom ingen roll hur redo man är för att byta gångart eller varv t.ex. Det stör mig jättemycket.
Igår mådde jag inte så bra, kanske därför jag inte presterade mitt bästa, vet inte. Men Mon Ami kändes lite stel och seg, hade ingen bjudning. Bjudningen kom dock i slutet, då travade hon friskt på, typiskt. :P Nej usch, jag galopperade inte heller. Jag blir frustrerad när man ska göra det sådär på volt, vi var inte redo liksom. Och hon är så jobbig när vi ska galoppera på volt, hon tränger bara in mot mitten och blir sur och irriterad på alla runt omkring. Och alla som ska rida jättenära spåret, jag förstååååår inte hur dom tänker. Blääää.
Åsneöron :(
Wild horses run free to
Gulne Gunnar
Mössor!
/ Julia
Snyggt från höst/vinterkollektioner
MH:
KL:
/ Julia
Sjukling
Jag hoppas att Mon Ami är pigg och glad idag, även om hon är 19 år och drottning över alla surkärringar i Sverige haha. :D Nämen det går säkert bra. Längtar! :)
Evelynne slutar vid tre idag så hon kommer till mig senare och så åker vi till stallet tillsammans. Tror vi ska fota lite till bloggen, haha :D
PLUTTAN<3
Nylonstrumpor
Gårdagen!
Igår så var jag funktionär på hopptävlingar i Håbo. Kom dit ungefär kvart i 8. Mamma skulle vara parkeringsvakt. Väntade på att mina stallkompisar skulle komma så vi kunde jiddra runt lite. Runt halv nio började några att rida fram för första start var 9.00. Tjejen som skulle ha hand om framhoppningen hade inte kommit så jag, Malin och Jossan fick ta hand om det och organisera upp det lite. I klass 2 och 1 skulle jag, Clara, Malin och Lina vara Ban personal vilket innebar att någon skulle plagga vid start och mål och några skulle plocka upp bommar som rivits ner. Så det var vad jag gjorde hela eftermiddagen i går. Efter det åkte jag hem med Clara hem till henne, det var ett tag sedan, och chillade mest till runt halv 8 då drog jag hem och la mig i soffan och kollade Idol och deckade dirket i säng efter det ca9.30? Två bilder från igår
Ridläger 2011
Fotat ponnyer
Igår var det ju söndag och då var det rätt lugnt i stallet. Vi fotade hela lilla stallet med alla de minsta ponnyerna förutom två. Så några ponnyer har vi kvar och några stora hästar också. Men vi var bara där i kanske 45 min så vi hann inte så mycket men vi hann iallafall med att fota nio ponnyer!
Här är några som jag och mamma fotade igår och som jag lade upp på hemsidan:
Här är lilla Herman; ett gotlandsruss - 119 cm hög, haha. Han var den första jag hoppade på, red honom när han var ny. Kommer alltid vara en liten favorit! :)
Söta Sture. En av de ponnyer som har funnits på ridskolan sedan jag började. Tyckte inte om att rida honom för han ville bara stå på mitten hela tiden, haha.
Pytte, supergullig tycker jag :)!
Duni, som hon kallas. Relativt ny pålle.
Sockersöta Kex! Också rätt ny.
Pallar inte just nu.
Stockholm International Horse Show
- Offentlig dressyrträning med de högst rankade världscupryttarna.
- Vinnarnas Vinnare - Champion of the Winners 5-6-åriga vinnarna av Breeders Trophy, Öppna Championatet och Scandinavian Open
- MasterClinic - med Kyra Kyrklund
Det hade jag och Evelynne tänkt gå på. Såklart måste vi ju kolla läget i annexet också. ;)
Något som också skulle vara jättekul att gå och kolla på är ju detta på söndagen:
- Domarceremoni
- Reem Acra FEI World Cup™ Dressage Grand Prix Freestyle - KÜR
Man får betala runt 200 spänn (styck) för att se dessa, värt? - JA
En dålig bild jag tog från förra året. Edward under sin clinic i sina orangea ridstövlar! ;)
Dag 2 - En hästrelaterad youtubevideo.
Första gången på länge
Hon hade gått lektionen innan men mellan den lektionen och vår lektion har de lunchpaus i 45 min så de hinner vila lite iallafall. Det var rätt kul att rida henne faktiskt, men jobbigt också. Hon var lite seg och reagerade hon inte på skänkeln reagerade hon på spöt, alltid något. Så efter en halvtimme så var hon igång och lyssnade bra. Grejen med henne är att hon, speciellt i paddocken, kan bara rätt som det är köra upp huvudet i vädret och kolla på "läskiga saker" och då är hon helt okontaktbar, haha. Men då gällde det bara att knacka till med skänkeln och böja igenom henne och ba "men hallå, vad gör du?" typ. Sedan har hon lätt för att bli väldigt rak så att rida på volt och böja igenom henne och få henne lösgjord var det jag fokuserade på. Emot slutet var hon faktiskt rätt fin och trampade på bra med öronen framåt och jag kunde minska mina hjälper, dvs. lite mer upp och ihop och stilla med handen bl.a.
Åsa säger att jag ska ta över Roddan av mamma och mamma säger att jag ska tävla henne framöver, haha, får se hur det blir med det men det var kul att rida henne. En liten utmaning faktiskt. Rider henne gärna igen, men jag vill rida Freddy mer också, dom får se till att fixa varsin sadel till henne och Bosse -.-
Inga bilder från igår, men här är bilder på mamma och Roddan i juni:
Tävling
Fler bilder från idag!
Promenad
Först runt klockan halv elva lämnade vi av Julia vid Bålsta station. Mötte upp lilla mormor där. Sedan bar det av mot stallet. Kanske inte blev den mest normala stall dag som det brukar vara. Först visade jag mormor runt sen gick vi ner för att hämta Bravie. Tog upp honom till stallet ställde honom i stallgången, sedan tog jag ut honom och gick runt med honom på gården. Eftersom dem ganska nyss flyttat till gården är allt ganska nytt för dem. Han var lite orolig i början men när vi gått runt samma runda tre gånger började han slappna av.
Ner och in med honom i hagen. En annan häst i stallet, Mysan, började gå omkring och lukta rätt ut i vädret, sedan lade hon sig ner oroligt och typ dekade?! Nej men reste sig snabbt och vi märkte såklart att det var något som var fel. Så vi ringde hennes ägare och började promenera... Så idag har man gått en hel del kan jag säga! Men iallafall så blev hon lite bättre, förmodligen tarmsystemet som krånglade... Nu ska jag äta mormors köttbullar! Kanon gott! Ikväll är det invigning av stallet. Middag i stallgången med hästarna i boxarna! Hur mysigt kommer inte det bli? GRYMT! Får ta och fota lite från det och lägga upp sen. Ciao så länge!
Braveheart
Fet diss - Vojlock
Dag 1 - En bild från idag.
Hiss! - Quiltade jackor
Intag
Fredag 2/9-11
Nu kastar jag bara in ett snabbt inlägg.
Idag ska jag till skolan, nu. Sen efter skolan ska jag möta upp Julia och vi ska åka till min mamma. Lite bråttom blir det för katten ska till veterinären, hon hostar. Sen senare måste vi förmodligen förbi stallet.. Intag trodde mamma. Juste! Vi har nu flyttat in Bravie i det splitter nya stallet! Spännande. Dock synd för vi kan inte jobba något med honom för att han är lite spänd och måste vänja sig vid den nya miljön. Men jag skriver mer sen!
Bravie när han var ca. en vecka gammal
Snyggt!
Äntligen!
En lista
Dag 1 - En bild från idag.
Dag 8 - En vän du har haft sedan 1:a klass
Dag 9 - Vad gör dig mest arg (inom ridsporten).
Dag 18 - En artist ryttare du gillar.
/Julia
Tisdagens outfit
YEY! älskar att göra collage haha, nörd
Monneponne
Igår var det tisdag vilket innebar ridning! Denna vecka satte den "riktiga ridningen" igång, dvs. att vi fick trava ungefär lika mycket som på en vanlig lektion, dock fick vi inte sitta ned (vilket egentligen är skonsammare för hästen?). Aja, jag red på fina Mon Ami och det gick faktiskt rätt bra för att vara såhär i början på terminen. Hon hade bra framåtbjudning och klev på bra, duktig tant! Det kändes också som om jag kunde rida ihop henne lite mer då, kollade i spegeln ibland och då såg hon inte sådär lång ut som hon lätt kan bli. Det är ju dessutom lättare då när hon har lite egen motor, att rida ihop henne.
Jag jobbade henne mkt på volt i olika storlekar och sen på rakt spår fokuserade jag på att öka steglängden för att sedan ta tillbaka och korta stegen igen på volter. Gjorde så, dvs. tempoväxlingar i både skritt och trav och sedan skänkelvikningar i båda varven för att få henne lösgjord.
Så för att sammanfatta var hon pigg och glad och jag med, fast det var jobbigt att rida lätt! Shit asså jag fick ta pauser ganska ofta, haha illa eller vad?
Här ser man hur lång hon lätt blir, vilket är resultatet av för långa tyglar, att jag inte orkar rida liksom hela vägen fram och för att hon inte är tillräckligt alert! Detta ska det bli ändring på, promse! :D