Jag började rida när jag gick i ettan, då var drygt sex år. Mamma har ridit i hundra år, bl.a. väldigt länge i Vällingby och eftersom vi bodde så pass nära så blev det där jag började. Jag red i ett år ungefär, sen tyckte jag att det var så tråkigt så jag grät. Jag tog paus i ett år och kom sedan tillbaka igen och började såsmåning om då rida "på riktigt". Jag red ponny tills jag blev för lång och började då rida på stor häst, vilket var lite drygt tre år sen. Min första favorithäst var då Titzi, och mamma red Titzi när hon var ung och jag låg i mammas mage haha. Och efter Titzi hade jag ett par andra favorithästar som Egri som jag red rätt länge. Och sen kom även Peppe och Luxia in i bilden ett tag och sen Nisse. Och sen Mon Ami :D
Men jag red även ponny då och då under dessa år, mest finaste Atlet<3 Kommer skriva om honom i ett inlägg snart.

Men varför rider jag då? Jo, för att det är underbart. Jag ljuger inte om jag säger att ridningen är det jag lever för faktiskt. När det är måndag och man pallar inte med livet så tänker jag, men imorrn då får jag rida! Sen på lördag får jag rida igen! Osv.. Jag tycker det är en sådan himla speciell och verkligen cool sport, banden och kontakten man får mellan hästar, känslan när man rider och det bara går så himla bra, man är som ett med hästen - den känslan går inte att beskrivas! Och det är den som är så himla underbar. Att lära känna en häst, att få en häst att på en, att verkligen känna att den har förtroende för en och att man vet att den känner igen en när man kommer och hälsar på den. Asså det är ju bara helt fantastiskt! :D

Jag skulle inte kunna sluta rida, hur många eller långa svackor jag än går igenom eller vad som helst. Jag kommer aldrig sluta rida! När jag är har flyttat hemifrån och har egen inkomst ska jag och mamma köpa en häst, and that is for sure! ;)


Mon Ami


Mon Ami

Titzi


Luxia (fett fult fejs)


Luxia


Egri


Atlet


Atlet (lol kolla tofsen)


Nisse

PUSS

Herman







Lilla Herman! Han ser ut som en shettis med sina 119 cm i mankhöjd men han är ett gotlandsruss. Ett riktigt litet busfrö är han också och det är väl inte så konstigt att han är det eftersom han kom fån Lojsta Hed, vilket är där det går en massa vildruss (på Gotland). Jag fick rida honom mycket när han var ny, och extra busig var han just då. Kommer ihåg att jag inte fick ha långa tyglar på honom, haha. Han var den första jag galopperade på och den första jag hoppade på! Det var även han jag red mitt första Märke 1 på. :) Det var även han jag gjorde ABC-listor om och skickade in till Häst i Väst, typ A: artig, B: busig, osv... Han kommer alltid ha en liten speciellt plats i mitt hjärta.

Lucy


Jag red Lucy, den vita söta lilla ponnyn, ett period. Hon var en av mina favorithästar och om jag inte minns fel så har jag ridit en av mina första privatlektioner på henne. Hon var faktiskt den första hästen som jag upplevde var svår. Hon var stark och springig och Åsa sa hela tiden att jag skulle göra halvhalter, vafan var halvhalter tänkte jag! Haha, detta var 7-8 år sen.

Moulina


Moulina red jag när hon var ny, rätt länge faktiskt, ett år ungefär. Hon kom till ridskolan hösten 2004 och jag var 10 år. Hon var också svår kommer jag ihåg, men inte på vilket sätt. Kommer inte ihåg om hon var seg eller springig! :o Men Moulina var ändå min favorit. Jag ryktade henne mycket eftersom jag på den här tiden var ganska ofta i stallet och det var henne jag julpyntade hos! Jag "tävlade" på henne för första gången, eftersom Märke 1 som jag red på Herman red jag under en lektion. På Moulina red jag då Märke 2 och det gjorde jag två gånger. Ena gången gick helt okej och den andra gången blev jag utesluten eftersom hon gick över staketet, haha. Gud vad ledsen jag var då!

Svårt!!
Men den speciella hästen som kommer upp i min hjärna är Night Rider. Fina, fina, fina Nisse! Jag kan inte beskriva hur mycket jag saknar den hästen. Den 30 maj i år togs han bort pga av hälta. Skadan satt troligtvis i knät och han blev aldrig bättre. Nisse hjälpte mig att utvecklas, han hjälpte mig att utvecklas inom min ridning och han hjälpte mig att förstå. På så sätt var han viktig och speciell inom min ridutveckling. Han hade också en så himla fin personlighet. Han hade med största sannolikhet tyvärr blivit slagen tidigare i sitt liv och hade väldigt svårt att lita på människor, förståeligt. Det var så himla synd om honom, min lilla älskling!
När han kom till Vällingby lade han öronen bakåt och visade tänderna så fort man kom nära honom. Om ridläraren närmade sig en när man satt på honom så blev han "arg" och nervös, men han var snarare bara rädd.

Jag red honom i drygt ett år. En tid red jag honom båda gångerna som jag rider i veckan, annars red jag honom på lördagarna. Jag tog en paus från att rida honom en gång eftersom jag kände att det inte gick varken upp eller ner, att byta häst skulle kanske hjälpa mig att utvecklas mer på honom. Och det gjorde det!

Efter en tid kände han igen mig, han litade på mig. Och det där är en grej som är så jävla underbart med ridning! Emot slutet tog jag aldrig ut honom från spiltan ut i gången för att göra iordning honom, han visste att jag inte skulle göra honom illa. Han tyckte faktiskt att det var skönt att bli ompysslad sen, det hade han väl inte blivit på riktigt förut.

När han var halt så stog han bara, och var ute i hagen. Då tog jag hand om honom så ofta jag kunde. Det är väääldigt sällan som jag åker upp till stallet när jag inte ska rida, men det gjorde jag då. Åkte dit bara för honom. Han kom liksom fram där under hans sista tid vid liv, hur fin och rar han faktiskt var kom fram och han vågade visa det. Fyfan vad jag saknar honom, jag var inte klar att säga hejdå till honom! 

Men en dag när jag var i stallet med mamma en torsdag, när jag ryktade honom, kom Annie fram till mig och sa att han skulle avlivas på måndagen. Och det hade jag känt på mig, han visade ju aldrig någon förbättring då när han var halt. Jag vet inte varför men jag trodde inte jag skulle gråta, men fan vad fel jag hade. Helvete vad jag grät. Jag gick in på toan i stallet och grät - mitt hjärta blödde. Hur skulle jag klara mig utan honom? Och där står han i sin lilla spilta, och vet inte ett skit. Min fina, fina vän skulle dö på måndag, varför just han?

Mamma var också ledsen och grät nästan, han hade ju berört henne också. Och vi pratade om att han hade ju haft det bra i Vällingby, senaste tiden hade han ju förändrats till det bättre och trivdes verkligen. Det lilla som var bra fick man liksom suga i sig.


Snyggingen<3 Han hade gjort sitt. Han var tidigare hopphäst och hoppade uppemot 140 cm och han var 14 år redan när han kom.


Såhär såg det ut första gången jag red honom, december 2009. Jag sög och han var ny.

Han var hög och lång, rörde sig stort och låg på och jag bara fladdrade!


Ett halvår senare.






















Vackrast av alla

970101-110530

Heeej alla glada och oglada!

Jag har nyss kommit hem från ridningen och jag är rätt trött kan jag säga. Freddy var hur gullig som helst, som vanligt, i spiltan och var godisgrisig. Så himla fin pålle alltså, raraste jag har träffat typ? Står helt blixtstilla med öronen framåt när man spänner sadelgjorden och allt. Aw.

Skritten var bra idag faktiskt. Jag visste vad jag skulle göra, hur jag skulle rida. Vad som är lätt att glömma eller ta för givet att man inte ska göra är att vara på med skänkeln även om hästen är het. Jag jobbade på volter och försökte skåla ur henne i innersidan och tog ledande tygeltag för att böja igenom henne och få henne i en lägre form. Tillslut behövde jag nästan bara krama med innertygeln så sänkte hon sig och ställde sig fint i innervarvet.
Jag pratade med henne mycket och klappade när hon gjorde rätt så att hon skulle förstå att det är bekvämt att vara lägre i formen och inte ha huvudet rätt upp i vädret.

I traven var det svårt. Antingen springer hon på så benen flyger på henne, eller så är hon seg och tränger in mot mitten. Men jag jobbade på samma sätt där som i skritten. På slutet travade hon i en lugn takt och hade en rund och fin hals. Så Freddan var duktig idag och jag är nöjd med ridpasset för att vara henne. Det går framåt och jag hittar ju knapparna på henne mer och mer för varje gång.

Måste fixa bilder på henne hallå!


Tog denna bild (och på alla andra namnskyltarna hos de nyare hästarna) för att komma ihåg födelsedatum och härstamning för att sedan kunna skriva upp det på hemsidan.

...och tar den här istället!

Hade tänkt skriva lite om ponnyer i Vällingby som jag red när jag var yngre. Vissa har ju gjort ett särskilt inrtyck i min "ridkarriär ;P

Dunte



Lilla Dunte var ett gotlandsruss på 126 cm i mankhöjd och född 1980 och var min första favoritponny. Jag kommer ihåg att han var "kittlig" på rumpan så om man red barbacka fick man passa sig så att man inte hamnade för långt bak för då kunde det hända grejer haha! Men efter en längre tids hälta fick han lämna oss den 10/12 2003. När han var borta så togs ju även hans namnskylt ned och eftersom mamma har skrivit många namnskyltar i stallet så fick jag den, som ett minne.

Cornelius



Cornelius var en söt liten shettis, född 1986, som jag red rätt mycket. Kommer ihåg att han inte var så snäll mot sin ryttare, han försökte emellanåt få av sig den, haha! Så jag var lite rädd för att rida honom när han helt plötsligt kunde bocka och sparka bakut, men tuffing som man var så körde man ju bara på! :D Han avlivades i december 2002.

Linus

   

Sötaste, raraste och fiiiinaste Linus. Han var så himla go! Han var född 1979 och var ett gotlandsruss, 128 cm i mankhöjd. Han var hur snäll som helst att rida och borsta på. Kommer ihåg en gång när det var rykttävling i stallet och jag fick Linus och han var sååå dammig och smutsig så jag visste redan innan att jag inte skulle vinna, men det gjorde inget. Linus fick flytta från Vällingby ut på landet 2005 för att leva det götta livet som pensionär. Lillgubben blev faktiskt rätt gammal - 29 år. Han dog 2008. Har även hans namnskylt någonstans<3

Ridpasset gick i tisdags helt okej, bättre än förra tisdagen. Dock gjorde vi samma "övning", att alla är på volten. Fett jobbigt alltså! Trångt med sex stycken på varje volt och när folk travar på spåret när det är galopp och folk som är allmänt i vägen! Man blir så irriterad och har svårt att fokusera, men jag försökte att bita ihop idag.

Mon Ami var lite seg och stretade emot ett tag, kanske efter en halvtimme började traven bli rätt bra och vi hade ett flow. När det gick bra, när hon var taktmässig och lösgjord så tänkte jag extra mycket på min hand och resten av min kropp, sisten alltså. Försökte att hela tiden tänka "upp, fram och ihop med handen" vilket är min svaghet eller vad man ska säga. Åsa tjatar alltid på min hand. :P Men jag börjar bli bättre, nu när jag typ tänker på den varje sekund liksom.

Något som jag har typ "förstört" eller vad man ska säga i min ridning på Monne är när vi ska trava av hästarna i lättridning. För övrigt är det då hon typ på riktigt kommer igång och travar på asbra, haha, tyyypiskt. Men då så tappar jag stödet hur lätt som helst, jag vet inte vad det är med mig! Jag börjar typ fippla med händerna och då får hon ingen chans till ett stöd från min hand (och skänkel) och då så börjar hon nicka med huvudet och hålla på. Hon är en sådan häst som måste ha ett rätt rejält stöd, inga långa tyglar här inte! Det ska nästan, för att vara ärlig, kännas som att man är lite hård i handen. Då går hon bra och blir säker, lydig och villig att jobba liksom. Men då nuförtiden så på slutet har jag fått för mig att hålla på med händerna och får då lätt lite längre tygel och då släpper hon stödet och börjar nicka. Så gjorde jag aldrig förut! DÅ blir jag lite frustrerad, vilket leder först till att jag håller på ännu mer med handen - vilket inte alls funkar. Då får jag bara typ ta ett andetag och lugna ner mig och sedan använda pyttesmåhjälper (med handen) och vara stilla. Då blir hon fin igen och sänker sig nedåt.

Det är konstigt på det sättet, man vet ju hur man ska göra egentligen, men man gör det inte haha. Jävla händer jag har alltså :D


Han har en bra hand den där Jan Brink ;)

Hej alla gölliga!

Sårri för noll uppdatering i helgen och igår men har man varken tid eller ork så äre ingen idé att försöka krysta fram nåt halvdant inlägg, am I right or am I right?

Nu ska jag bara äta lite snabbt och sen kilar jag till stallet. Så skönt (eller oskönt?) att jag kan ha en ursäkt för att inte hinna klart att plugga matte, måste ju åka till ridningen typ en timme efter att jag har kommit hem från skolan. ;)

Blablabla här har ni en jättebra bild på min outfit inför dagens ridpass. Har ingen självutlösare på camen så då fick de bli en att ta kort i en sån här position så alla kläder kommer med, haha! Till detta ska pluttis Monnis ha marinblå fleecelindor!


- En vanlig jacka, asså ingen ridjacka egentligen, Ferrache
- Piké, Forecast
- Ridbyxor, Hac Tac



mhm, aspimpig!

Uppdaterar efter ridpasset!!

Sho bloggish. Lol skoja. Jag e sjuk idag igen, förkyld och migrän och andra trevliga grejer nivet. Därför kan jag ju uppdatera lite nu i min tråkiga ensamhet tihi!

Igår var det inte kul att rida. Tycker verkligen att vår grupp ska kunna klara av att rida självständigt med bättre och svårare övningar, om man tänker på gruppens benämning, men inte om man tänker på vilka som rider i gruppen. Att rida på en volt, skritta trava och galoppera där efter varandra tycker jag att vi är förbi. Att rida självständigt tycker jag att vi alltid ska få göra i början, och ibland även hela lektionen. Om man rider självständigt gör man de övningar de man känner att en själv och hästen klarar av och gör det också i sin egen takt. Att rida på volt sådär är inte bra. T.ex. om jag känner att jag måste ta igenom min häst mer i trav och få henne mer avslappnad så vill ju jag givetvis inte galoppera än. Men när vi red som vi gjorde igår så "måste" man ju det. Det spelar då liksom ingen roll hur redo man är för att byta gångart eller varv t.ex. Det stör mig jättemycket.

Igår mådde jag inte så bra, kanske därför jag inte presterade mitt bästa, vet inte. Men Mon Ami kändes lite stel och seg, hade ingen bjudning. Bjudningen kom dock i slutet, då travade hon friskt på, typiskt. :P Nej usch, jag galopperade inte heller. Jag blir frustrerad när man ska göra det sådär på volt, vi var inte redo liksom. Och hon är så jobbig när vi ska galoppera på volt, hon tränger bara in mot mitten och blir sur och irriterad på alla runt omkring. Och alla som ska rida jättenära spåret, jag förstååååår inte hur dom tänker. Blääää.



Åsneöron :(

Idag är jag hemma från skolan, det var jag igår med. Har asskön migrän, ont i magen och är lite febrig. Min brorsa är också sjuk så jag har väl fått det från honom.. Men det hindrar mig inte från att rida ikväll, INGET kan hindra mig från att rida! :)

Jag hoppas att Mon Ami är pigg och glad idag, även om hon är 19 år och drottning över alla surkärringar i Sverige haha. :D Nämen det går säkert bra. Längtar! :)

Evelynne slutar vid tre idag så hon kommer till mig senare och så åker vi till stallet tillsammans. Tror vi ska fota lite till bloggen, haha :D



PLUTTAN<3

Igår eftermiddag åkte jag och mamma till stallet för att fortsätta fota alla hästar och ponnyer för att sedan lägga in de på klubbens hemsida. Så på varje häst lägger vi in bild, information som ålder, kön, ras, mankhöjd och härstamning och även lite kort info om hur hästen/ponnyn är och om de har några tävlingsmeriter.

Igår var det ju söndag och då var det rätt lugnt i stallet. Vi fotade hela lilla stallet med alla de minsta ponnyerna förutom två. Så några ponnyer har vi kvar och några stora hästar också. Men vi var bara där i kanske 45 min så vi hann inte så mycket men vi hann iallafall med att fota nio ponnyer!

Här är några som jag och mamma fotade igår och som jag lade upp på hemsidan:


Här är lilla Herman; ett gotlandsruss - 119 cm hög, haha. Han var den första jag hoppade på, red honom när han var ny. Kommer alltid vara en liten favorit! :)


Söta Sture. En av de ponnyer som har funnits på ridskolan sedan jag började. Tyckte inte om att rida honom för han ville bara stå på mitten hela tiden, haha.


Pytte, supergullig tycker jag :)!


Duni, som hon kallas. Relativt ny pålle.


Sockersöta Kex! Också rätt ny.

Nästan varje år sedan jag var runt 6 år har jag varit i Globen den första adventshelgen för att se de olika showerna. När jag var mindre var det ju familjematinén på lördagen som gällde; ponnygalopp, Pegasus, julavslutningen och islandshästar. Men nu på senare år är det kring dressyr som lockar! Förra året var det ju som sagt bl.a. clinic med Edward Gaal, vilket var en upplevelse. I år bjuds det på:

• Offentlig dressyrträning med de högst rankade världscupryttarna.
• Vinnarnas Vinnare - Champion of the Winners 5-6-åriga vinnarna av Breeders Trophy, Öppna Championatet och Scandinavian Open
• MasterClinic - med Kyra Kyrklund

Det hade jag och Evelynne tänkt gå på. Såklart måste vi ju kolla läget i annexet också. ;) 
Något som också skulle vara jättekul att gå och kolla på är ju detta på söndagen:

• Domarceremoni
• Reem Acra FEI World Cup™ Dressage Grand Prix Freestyle - KÜR

Man får betala runt 200 spänn (styck) för att se dessa, värt? - JA



En dålig bild jag tog från förra året. Edward under sin clinic i sina orangea ridstövlar! ;)

När Edward Gal och Moorlands Totilas slog världsrekordet i Grand Prix Kür vid EM under sommaren 2009 och därefter slog de sitt eget rekord i London i december 2009. Det nya rekordet blev 92,300% - näst intill perfektion! Jag ryser när jag ser det här, det är nästan så att man inte tror att det är på riktigt. Detta ekipage är något ut över det vanliga, de är som en! Kan aldrig sluta fascineras över dom, tycker verkligen att det var synd att de inte fick fortsätta deras resa tillsammans. Tvivlar på att Totilas nya ägare, Matthias Rath, kommer överträffa det Edward och Totilas åstadkom. Förra året var jag i Globen och såg när Edward hade clinic, riktigt bra var det! Det börjar vid 0:40 ungefär.

Hej! Igår red jag som vanligt och kom till stallet och såg att jag skulle rida Freddy, vilket jag redan visste. Det hade jag faktiskt sett fram emot, så jag gjorde ju ordning Freddy och borstade henne och så. Hon är så himla söt för när man pratar med henne så "brummar" hon tillbaka ibland, haha! Men sedan medan jag borstade så kom Annie och sa att jag skulle rida Rodness istället eftersom en ny häst, Bosse, skulle gå med på lektionen och Bosse och Freddy har i nuläget samma sadel! Och barbacka ville jag inte rida så det blev att ta Rodness. Rodness är mammas lilla guldklimp som hon har utvecklat framgångsrikt och det var längesen jag hade ridit henne, kanske 2 år sedan. Och varför mamma inte red på Rodness igår var för att hon skulle testa Bosse och se om det var något att satsa på, men hon vill inte överge Roddan så vi får se hur det blir med det, haha. :P

Hon hade gått lektionen innan men mellan den lektionen och vår lektion har de lunchpaus i 45 min så de hinner vila lite iallafall. Det var rätt kul att rida henne faktiskt, men jobbigt också. Hon var lite seg och reagerade hon inte på skänkeln reagerade hon på spöt, alltid något. Så efter en halvtimme så var hon igång och lyssnade bra. Grejen med henne är att hon, speciellt i paddocken, kan bara rätt som det är köra upp huvudet i vädret och kolla på "läskiga saker" och då är hon helt okontaktbar, haha. Men då gällde det bara att knacka till med skänkeln och böja igenom henne och ba "men hallå, vad gör du?" typ. Sedan har hon lätt för att bli väldigt rak så att rida på volt och böja igenom henne och få henne lösgjord var det jag fokuserade på. Emot slutet var hon faktiskt rätt fin och trampade på bra med öronen framåt och jag kunde minska mina hjälper, dvs. lite mer upp och ihop och stilla med handen bl.a.

Åsa säger att jag ska ta över Roddan av mamma och mamma säger att jag ska tävla henne framöver, haha, får se hur det blir med det men det var kul att rida henne. En liten utmaning faktiskt. Rider henne gärna igen, men jag vill rida Freddy mer också, dom får se till att fixa varsin sadel till henne och Bosse -.-

Inga bilder från igår, men här är bilder på mamma och Roddan i juni:

Här är en sån här lista man kan göra om man inte orka komma på vad man ska skriva, tihi. Men eftersom det är en hästblogg så kommer jag få inläggen så att de handlar om hästar och ridning, så gott jag kan! Eller så hoppar jag över dom "Dagar" jag inte kan skriva något om hästar. :)

Dag 1 - En bild från idag.

Knåpade ihop det här lite snabbt. Kunde inte ha mina stövlar eftersom dom är hos skomakaren för att lästas ut men jag ska hämta dom imorrn! :) Allt är inte exakt likadant som jag och Monne hade men i princip!



YEY! älskar att göra collage haha, nörd

Hejsaaan! Rätt dålig uppdatering här känner jag, fast mest från Evelynnes sida! ;)

Igår var det tisdag vilket innebar ridning! Denna vecka satte den "riktiga ridningen" igång, dvs. att vi fick trava ungefär lika mycket som på en vanlig lektion, dock fick vi inte sitta ned (vilket egentligen är skonsammare för hästen?). Aja, jag red på fina Mon Ami och det gick faktiskt rätt bra för att vara såhär i början på terminen. Hon hade bra framåtbjudning och klev på bra, duktig tant! Det kändes också som om jag kunde rida ihop henne lite mer då, kollade i spegeln ibland och då såg hon inte sådär lång ut som hon lätt kan bli. Det är ju dessutom lättare då när hon har lite egen motor, att rida ihop henne.

Jag jobbade henne mkt på volt i olika storlekar och sen på rakt spår fokuserade jag på att öka steglängden för att sedan ta tillbaka och korta stegen igen på volter. Gjorde så, dvs. tempoväxlingar i både skritt och trav och sedan skänkelvikningar i båda varven för att få henne lösgjord.

Så för att sammanfatta var hon pigg och glad och jag med, fast det var jobbigt att rida lätt! Shit asså jag fick ta pauser ganska ofta, haha illa eller vad?


Här ser man hur lång hon lätt blir, vilket är resultatet av för långa tyglar, att jag inte orkar rida liksom hela vägen fram och för att hon inte är tillräckligt alert! Detta ska det bli ändring på, promse! :D

Idag red jag på Freddy och det var faktiskt riktigt kul! Vi skrittade ut en sväng i skogen i en kvart ungefär och då var hon rätt spänd men lyssnade ändå relativt bra på mig. Sedan red vi i paddocken eftersom det var (och är) fint väder. Det var så varmt så både min o mammas häst (säkert flera också) var svettiga bara av att stå och äta i spiltan, haha stackarna. :P Efter att vi hade varit ute så var hon ju såklart fortfarande spänd och detta var min andra gång på henne så jag har ju inte direkt hittat några knappar. Men jag gick in på en mindre volt och böjde igenom henne i båda varven tills hon var lika avslappnad i båda och inte gick emot skänkeln i det högra varvet till exempel, som hon annars gärna gör har jag märkt. Så kanske efter en kvart var hon i princip helt loss och var taktmässig och mellan hjälperna. Så Åsa och jag kom fram till att jag ska rida henne framöver - min lördagshäst. :) 



Hon blir orolig när man tar ut de andra hästarna i hagen och tror att dom ska glömma henne. Hon har ett starkt flockbeteende vill säga, lillen då. Så här ser hon lite orolig ut, och blöt efter avsvampning. ;P

Igår var det ridning och jag skulle as usual rida Mon Ami. Men usch, det gick inge bra. Att jobba henne henne mjuk, lösgjord och avslappnad har jag svårt för i enbart skritt. Traven funkar bäst. Menmen, det blev lite dragkamp vissa stunder men när jag blev frustrerad släppte jag bara ut på tyglarna och skrittade alltså bara på lång tygelnför att inte förvärra situationen för oss båda. Stel och lite loj var hon också, men det får man ju förvänta sig av de flesta nu när de har kommit hem från ett åtta veckor långt sommarbete! Aja, bara att ta nya tag nästa vecka då det är lite trav som vankas, yää!!!! Nu ska jag sova, godernatter! (Bloggar från iphonen så kan inte lägga in bilder)