Alohaaa. Vad händer?

Nu sitter jag och gör läxor och har jättekul verkligen, älskar läxor, älskar skolan... Fast ne. Idag äre bara läxor som gäller, och så ska jag till min mamma. Lugn men tråkig dag alltså, en äkta söndag!

Igår red jag lille Freddy och det var riktigt svårt. Vi red självständigt hela lektionen, superbra, och jag cik jättemycket hjälp av Åsa vilket ju och så var bra. Hon ägna kanske 40 minuter på lektionen åt mig, haha jag skojar inte. Freddy var som vanligt stressad och nervös så fort jag satte mig upp på ryggen. Hela lektionen gick åt att få henne lugn och taktmässig och få henne att söka sig neråt och slappna av helt enkelt. Jag jobbade henne rätt länge i skritt, kanske 25 minuter och sedan travade jag, hela tiden med samma mål att få henne lugn. Jag red henne på en mindre volt tills hon av sig själv var stadig nog att söka sig ut på voltspåret och inte bara sprang iväg från en eller inte tog mina ytterhjälper utan bara banade ut från voltens öppna sida. Vissa stunder var hon jätteduktig och hade en bra trav och sökte sig nedåt och slappnade av men rätt som det var var det som bortkastat typ. Då fick jag "börja om" och hjälpa henne dit och böja igenom och vara på med innerskänkeln. Jag skulle tänka "banan" sa Åsa, och när jag kom till de stunderna då hon slappnade av så skulle jag "vara tyst", dvs. vara stilla och ihop med handen och inte vara lika på med innerskänkeln.

Jag var helt slut efteråt; det var varmt, jag var snorig som en bäver, Åsa var på mig i princip hela tiden och det var svårt. Men vi fortsätter, jag vill inte ge upp! De e ju faktiskt synd om henne, så nervös och stressad, livrädd för att göra fel och har nog aldrig kunnat lita på någon. Hon är ju liksom förstörd och nu måste man försöka få henne någorlunda hel igen, så hon kan lita på ryttaren igen.


 
Enda bilden jag har på sötisen.