Idag har jag varit i stallet och ridit märke 1. Lite pinsamt men eftersom jag inte ridit det när jag var liten så är jag illa tvungen. Men men, nu är märke 1 avklarat. Pust, vad skönt. Märke 2 nästa gång. Jag red på Glenn. Han var väldigt snäll och ärlig. Synd bara att jag inte tar ut volten tillräckligt så den blev oval... Sedan tappar jag stigbygeln och får ett avbrott, sen glömmer jag bort att jag ska sakta av innan jag går upp på medellinjen så där travar jag tills jag panikslagen saktar av och vill bara gratta ut all min skam. Haha, jaja godkänd i alla fall och det var huvudsaken. Sedan borstade jag av Vetra all hennes lera som hon hade på sig. Det gjorde jag även igår också och då klippte jag hennes hovskägg. Det märktes att hon kände igen mig för annars vanligt vis han hon vara lite bisk men inte nu! Yey. Videos från dagen kommer upp senare. Puss och kram!

Haha! Jag satt och kollade igenom gamla bilder, hittade dessa!:

Hej, idag åkte jag till mamma efter skolan. Vi åkte till stallet och fixade i ordning allt innan jag gick ner för aatt hämta Bravie. Han var väldigt ofokucerad på väg upp mot stallet och jag tänkte "vad ska detta slua med" typ atthan flippar eller nått hemskt tänkte jag. Men icke(inte för att han brukar göra det men iallafall) tog in honom i stallgången och började ryka hans man lite! Man kan säga att det behövdes! Haha, den var jätte ojämn. Han var väldigt duktig på att stå stilla i gången idag! Det var väldigt roligt tycker jag! När jag skulle kratsa hans hovar så lyfta han frambenet innan jag ens hann försöka få upp det, det som alltid brukar vara så himla svårt eftersom han är så nedrans envis! Sedan stog jag och gosade med honom i kanske 10 min medans mamma tvättade rent hans box väggar som han skiter ner ständigt. Då var också helt plötsligt jätte gosig och snäll. Så dagen blev en riktigt mysig dag. Bravie sötnos!♥

Jag började rida när jag gick i ettan, då var drygt sex år. Mamma har ridit i hundra år, bl.a. väldigt länge i Vällingby och eftersom vi bodde så pass nära så blev det där jag började. Jag red i ett år ungefär, sen tyckte jag att det var så tråkigt så jag grät. Jag tog paus i ett år och kom sedan tillbaka igen och började såsmåning om då rida "på riktigt". Jag red ponny tills jag blev för lång och började då rida på stor häst, vilket var lite drygt tre år sen. Min första favorithäst var då Titzi, och mamma red Titzi när hon var ung och jag låg i mammas mage haha. Och efter Titzi hade jag ett par andra favorithästar som Egri som jag red rätt länge. Och sen kom även Peppe och Luxia in i bilden ett tag och sen Nisse. Och sen Mon Ami :D
Men jag red även ponny då och då under dessa år, mest finaste Atlet<3 Kommer skriva om honom i ett inlägg snart.

Men varför rider jag då? Jo, för att det är underbart. Jag ljuger inte om jag säger att ridningen är det jag lever för faktiskt. När det är måndag och man pallar inte med livet så tänker jag, men imorrn då får jag rida! Sen på lördag får jag rida igen! Osv.. Jag tycker det är en sådan himla speciell och verkligen cool sport, banden och kontakten man får mellan hästar, känslan när man rider och det bara går så himla bra, man är som ett med hästen - den känslan går inte att beskrivas! Och det är den som är så himla underbar. Att lära känna en häst, att få en häst att på en, att verkligen känna att den har förtroende för en och att man vet att den känner igen en när man kommer och hälsar på den. Asså det är ju bara helt fantastiskt! :D

Jag skulle inte kunna sluta rida, hur många eller långa svackor jag än går igenom eller vad som helst. Jag kommer aldrig sluta rida! När jag är har flyttat hemifrån och har egen inkomst ska jag och mamma köpa en häst, and that is for sure! ;)


Mon Ami


Mon Ami

Titzi


Luxia (fett fult fejs)


Luxia


Egri


Atlet


Atlet (lol kolla tofsen)


Nisse

PUSS

Sårri sårri sårri. Kass uppdatering is going on! Men nu blire skriva av!

I tisdags så red jag och det gick faktiskt rätt bra! Vi fick tack och lov rida lite självständigt i början av lektionen i skritt och trav. Då passade jag på att böja igenom henne på volter och gasa på lite på fyrkantspåret för att få igång henne. Red även mkt skänkelvikningar i båda varven på diagonalerna och halvt igenom. Hon tycker det är lite jobbigt ibland och tappar lätt farten i dem, men hon blir samtidigt lösgjord av övningen.
Fick säga till med spöt en ordentlig gång bara i början, efter det så lyssnade hon på skänkeln och var duktig!

I traven var hon fin redan från början efter det! Sedan var vi på volterna och det gick faktiskt bra! Vi minskade och ökade volterna. Det var jobbigt att rida på den mindre volten men en ponny framför sig, det blev typ passage -.-

Men sedan var det galopp och som vanligt var jag inte så pigg på det, aslat jag vet. Men jag vet inte, i tisdags så tänkte jag bara att "jo, hon SKA galoppera när jag säger att hon ska galoppera!" Tamejfan :D Och ååh, hon var så duktig i galoppen, till och med glad ibland haha. Hon trängde inte inåt mot mitten och ville bryta av och hon sparkade aldrig bakut när jag försökte skänkla. Var jättenöjd med galoppen! Sen efter det var hon hur fin som helst i traven! Tycker faktiskt att jag var duktig med min hand då faktiskt, tänkte i princip hela tiden "upp, fram och ihop med handen!".

När vi travade av dom hade jag lite långa tyglar, hade liksom inte kontakt med munnen hela tiden - och hon var kvar i en rund men låg form då! Finis!! Sen på slutet tycker hon det är kul att gasa på på långsidorna och det fick hon göra. Haha fan vad det gick, hon var så söt då!! :D

Efter passet kände jag bara att jag ville rida en privatlektion nu haha. Så fin hon är min bejb!


Från en märkestagning i februari tror jag de va. Mamma gör de hårda jobbet höhö =)


Awwwsi<3



En liten snutt från igår som zöta Evelynne filmade (med sin mobil) tihi!

/Julia

Jag var ungefär 8 år på den här bilden. Det är så kul att se gamla bilder då man kan tänka tillbaka på vad man tyckte om hästar och ridning. Jag minns att jag tyckte att jag var så stor och cool som red! Och Pontus han var en sån stor och stark häst. Själv tycker jag att jag var ganska söt där jag satt med mina vinster kängor och någon gammal mössa jag fått från mormors jobb. Haha. 6 år sedan... Helt sjukt!

Hej förlåt för att jag inte bloggade igår men gör det nu istället!

Oj hej verkligen förlåt för att jag inte skrivit något idag. Jag höll på med ett inlägg tidigare idag men det var så krångligt för jag kunde inte ladda upp bilder från mobilen direkt till ett inlägg... så jag glömde helt enkelt bort att fixa det från datorn. Men jag ska absolut bloggade mer i morgon. Det här blir ett sådant där tråkigt inlägg som man inte pallar läsa men ändåååå. Nu ska jag gå och lägga mig, puss och godnatt.

Herman







Lilla Herman! Han ser ut som en shettis med sina 119 cm i mankhöjd men han är ett gotlandsruss. Ett riktigt litet busfrö är han också och det är väl inte så konstigt att han är det eftersom han kom fån Lojsta Hed, vilket är där det går en massa vildruss (på Gotland). Jag fick rida honom mycket när han var ny, och extra busig var han just då. Kommer ihåg att jag inte fick ha långa tyglar på honom, haha. Han var den första jag galopperade på och den första jag hoppade på! Det var även han jag red mitt första Märke 1 på. :) Det var även han jag gjorde ABC-listor om och skickade in till Häst i Väst, typ A: artig, B: busig, osv... Han kommer alltid ha en liten speciellt plats i mitt hjärta.

Lucy


Jag red Lucy, den vita söta lilla ponnyn, ett period. Hon var en av mina favorithästar och om jag inte minns fel så har jag ridit en av mina första privatlektioner på henne. Hon var faktiskt den första hästen som jag upplevde var svår. Hon var stark och springig och Åsa sa hela tiden att jag skulle göra halvhalter, vafan var halvhalter tänkte jag! Haha, detta var 7-8 år sen.

Moulina


Moulina red jag när hon var ny, rätt länge faktiskt, ett år ungefär. Hon kom till ridskolan hösten 2004 och jag var 10 år. Hon var också svår kommer jag ihåg, men inte på vilket sätt. Kommer inte ihåg om hon var seg eller springig! :o Men Moulina var ändå min favorit. Jag ryktade henne mycket eftersom jag på den här tiden var ganska ofta i stallet och det var henne jag julpyntade hos! Jag "tävlade" på henne för första gången, eftersom Märke 1 som jag red på Herman red jag under en lektion. På Moulina red jag då Märke 2 och det gjorde jag två gånger. Ena gången gick helt okej och den andra gången blev jag utesluten eftersom hon gick över staketet, haha. Gud vad ledsen jag var då!

Svårt!!
Men den speciella hästen som kommer upp i min hjärna är Night Rider. Fina, fina, fina Nisse! Jag kan inte beskriva hur mycket jag saknar den hästen. Den 30 maj i år togs han bort pga av hälta. Skadan satt troligtvis i knät och han blev aldrig bättre. Nisse hjälpte mig att utvecklas, han hjälpte mig att utvecklas inom min ridning och han hjälpte mig att förstå. På så sätt var han viktig och speciell inom min ridutveckling. Han hade också en så himla fin personlighet. Han hade med största sannolikhet tyvärr blivit slagen tidigare i sitt liv och hade väldigt svårt att lita på människor, förståeligt. Det var så himla synd om honom, min lilla älskling!
När han kom till Vällingby lade han öronen bakåt och visade tänderna så fort man kom nära honom. Om ridläraren närmade sig en när man satt på honom så blev han "arg" och nervös, men han var snarare bara rädd.

Jag red honom i drygt ett år. En tid red jag honom båda gångerna som jag rider i veckan, annars red jag honom på lördagarna. Jag tog en paus från att rida honom en gång eftersom jag kände att det inte gick varken upp eller ner, att byta häst skulle kanske hjälpa mig att utvecklas mer på honom. Och det gjorde det!

Efter en tid kände han igen mig, han litade på mig. Och det där är en grej som är så jävla underbart med ridning! Emot slutet tog jag aldrig ut honom från spiltan ut i gången för att göra iordning honom, han visste att jag inte skulle göra honom illa. Han tyckte faktiskt att det var skönt att bli ompysslad sen, det hade han väl inte blivit på riktigt förut.

När han var halt så stog han bara, och var ute i hagen. Då tog jag hand om honom så ofta jag kunde. Det är väääldigt sällan som jag åker upp till stallet när jag inte ska rida, men det gjorde jag då. Åkte dit bara för honom. Han kom liksom fram där under hans sista tid vid liv, hur fin och rar han faktiskt var kom fram och han vågade visa det. Fyfan vad jag saknar honom, jag var inte klar att säga hejdå till honom! 

Men en dag när jag var i stallet med mamma en torsdag, när jag ryktade honom, kom Annie fram till mig och sa att han skulle avlivas på måndagen. Och det hade jag känt på mig, han visade ju aldrig någon förbättring då när han var halt. Jag vet inte varför men jag trodde inte jag skulle gråta, men fan vad fel jag hade. Helvete vad jag grät. Jag gick in på toan i stallet och grät - mitt hjärta blödde. Hur skulle jag klara mig utan honom? Och där står han i sin lilla spilta, och vet inte ett skit. Min fina, fina vän skulle dö på måndag, varför just han?

Mamma var också ledsen och grät nästan, han hade ju berört henne också. Och vi pratade om att han hade ju haft det bra i Vällingby, senaste tiden hade han ju förändrats till det bättre och trivdes verkligen. Det lilla som var bra fick man liksom suga i sig.


Snyggingen<3 Han hade gjort sitt. Han var tidigare hopphäst och hoppade uppemot 140 cm och han var 14 år redan när han kom.


Såhär såg det ut första gången jag red honom, december 2009. Jag sög och han var ny.

Han var hög och lång, rörde sig stort och låg på och jag bara fladdrade!


Ett halvår senare.






















Vackrast av alla

970101-110530

Rolf-Göran Bengtsson
tog hem EM-guldet

Hej jag orkade inte skriva något igår.. Förlåt. Men jag kan berätta lite om helgen. I lördags var jag i stallet runt tre och jag och mamma tömkörde honom, det gick bra men sedan när vi var på väg hem mot stallet igen ser han en annan häst i stallet som joggar ner mot hagarna då belv han jätte super stor och helt plötsligt jätte stark. Det var inte så roligt. Sedan efter det gick vi upp mot transporten och övade honom lite till på att gå in hela vägen och stanna där inne och sedan backa ut lugnt samtidigt som det hände saker bakom. Då var han mycket mer konsentrerad och riktigt duktig. Idag var det så tråkigt väder och jag och mamma beslutade att han behövde vila sig lite efter att vi gjort så mycket i lördags. Så jag åkte och kollade lite i affärer i stället.

Heeej alla glada och oglada!

Jag har nyss kommit hem från ridningen och jag är rätt trött kan jag säga. Freddy var hur gullig som helst, som vanligt, i spiltan och var godisgrisig. Så himla fin pålle alltså, raraste jag har träffat typ? Står helt blixtstilla med öronen framåt när man spänner sadelgjorden och allt. Aw.

Skritten var bra idag faktiskt. Jag visste vad jag skulle göra, hur jag skulle rida. Vad som är lätt att glömma eller ta för givet att man inte ska göra är att vara på med skänkeln även om hästen är het. Jag jobbade på volter och försökte skåla ur henne i innersidan och tog ledande tygeltag för att böja igenom henne och få henne i en lägre form. Tillslut behövde jag nästan bara krama med innertygeln så sänkte hon sig och ställde sig fint i innervarvet.
Jag pratade med henne mycket och klappade när hon gjorde rätt så att hon skulle förstå att det är bekvämt att vara lägre i formen och inte ha huvudet rätt upp i vädret.

I traven var det svårt. Antingen springer hon på så benen flyger på henne, eller så är hon seg och tränger in mot mitten. Men jag jobbade på samma sätt där som i skritten. På slutet travade hon i en lugn takt och hade en rund och fin hals. Så Freddan var duktig idag och jag är nöjd med ridpasset för att vara henne. Det går framåt och jag hittar ju knapparna på henne mer och mer för varje gång.

Måste fixa bilder på henne hallå!


Tog denna bild (och på alla andra namnskyltarna hos de nyare hästarna) för att komma ihåg födelsedatum och härstamning för att sedan kunna skriva upp det på hemsidan.

Klickade runt lite på Hööks och fastnade för alla super söta täcken och grimmor som finns. Kan se det framför mig alla ponnysar i en hage ha söta täcken med blommor på osv. Hur gulligt som helst!